supermormor

Läste i Aftonbladet om en supermormor, 72 år, som gör 55 armhävningar? Som de ska göras, alltså med rak kropp! Hon började på gym med styrketräning när hon var 46 år - en dag i veckan. I dag går hon fem/sex gånger i veckan. Ser man henne kan man tro att hon är 45. Och vilka muskler! Tatuering. Kortklippt och svarthårig. Häftig ser hon ut! Onekligen.
Jag undrar bara, hur vettigt är det? Kan det vara något att sträva efter. Ok, att träna en gång eller två i veckan, men att nästan varje dag utsätta kroppen för denna enahanda styrketräning? I den åldern?
Jag säger detta inte för att jag själv känner mig ganska lat just nu. Nej. Men är det inte bättre att viriariera sin motion?
Min väninna kommer med ett förslag att börja med yoga som ett komplement till promenader och skidåkning. Jag nappar direkt. Skidåkning ger mig bättre kondition - och på köpet armmuskler! Yogan kommer säkert att förstärka både balans och psyke. En sådan kombination tycker jag känns rätt.
Men vi är alla olika och har olika behov. Visst är det så.
Någon sådan här "supermormor" har jag ingen lust att bli.
Då är det roligare om jag kan vara en "supermormor" för mina barnbarn. Som fixar fika, gräddar plättar och kan rycka in som barnvakt.

Planering i vintermörkret

När det börjar skymma därute och alla adventsstakar plockats bort, den lilla lysande renen med släden och jutesäcken och "stjärnfallet" försiktigt lagts in i förrådet, känner jag den välbekanta rastlösheten göra sig påmind. Vad ska jag hitta på nu? Förutom skidåkning och promenader (när det går) och jazzkvällar? Gympa? Javisst. Barnbarnen - javisst! Men mer då?
Självklart - planera för Frankrikeresa. Om man nu väldigt gärna vill göra något, varför ska man vänta? Jag har inte råd med det! Jag vill vara lika mycket i mitt andra paradis som här!
Om jag nu ska stanna i Frankrike så lång tid åt gången som 2-3-4 månader, kanske jag skulle låta omregistrera bilen, låta den få franska plåtar, bli fransk helt enkelt. Spännande. Jag kan låta den stå där nere hos mina vänner när jag är i Sverige, så är det bara för mig att flyga ner. Det är både jobbigt och numera dyrt att köra.
Sagt och gjort. Hur gör man? Nu får jag ta tag i något nytt igen. Jag ska börja med att kontakta Vägverket och Transportavdelningen så får vi se.
Härligt att planera lite!

Första försöket.

Detta är spännande för en som jag, dvs en person som aldrig sysslat med dator annat än på jobbet eller mailat till vänner och bekanta. OK, jag har varit inne på Googel. Men det här är avancerat.
Jag ska klara detta! För visst vore det trevligt att kunna blogga (det heter väl så?) till vännerna, barnen o barnbarnen när jag vistas i Port La Nouvelle.