Läste i Aftonbladet om en supermormor, 72 år, som gör 55 armhävningar? Som de ska göras, alltså med rak kropp! Hon började på gym med styrketräning när hon var 46 år - en dag i veckan. I dag går hon fem/sex gånger i veckan. Ser man henne kan man tro att hon är 45. Och vilka muskler! Tatuering. Kortklippt och svarthårig. Häftig ser hon ut! Onekligen.
Jag undrar bara, hur vettigt är det? Kan det vara något att sträva efter. Ok, att träna en gång eller två i veckan, men att nästan varje dag utsätta kroppen för denna enahanda styrketräning? I den åldern?
Jag säger detta inte för att jag själv känner mig ganska lat just nu. Nej. Men är det inte bättre att viriariera sin motion?
Min väninna kommer med ett förslag att börja med yoga som ett komplement till promenader och skidåkning. Jag nappar direkt. Skidåkning ger mig bättre kondition - och på köpet armmuskler! Yogan kommer säkert att förstärka både balans och psyke. En sådan kombination tycker jag känns rätt.
Men vi är alla olika och har olika behov. Visst är det så.
Någon sådan här "supermormor" har jag ingen lust att bli.
Då är det roligare om jag kan vara en "supermormor" för mina barnbarn. Som fixar fika, gräddar plättar och kan rycka in som barnvakt.
måndag 19 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tycker du tänker mycket sunt både vad det gäller dig och dina härliga barnbarn
SvaraRaderaåhh jag som inte ens är 46 än. hopp finns alltså!!! en härlig text.
SvaraRadera